Årsdag utan bågar

Igår var det ett år sedan jag var och gjorde lasikoperation för att bli av med mina glasögon. Ett år! Tänk så fort det ändå går. Kommer så bra ihåg hur jag chockerade så många med mitt blogginlägg då, och till och med några av mina närmaste vänner var på vippen att tro att det var jag och min man jag pratade om tills de kom till sista fraserna. Haha, så kul det ändå var…

Men ja, ett år. Hur känns det nu då? Så bra, och det var fortfarande ett så bra beslut! Visst hade jag problem med mycket torra ögon, speciellt hela förra vintern och våren, och kunde ha dagar när jag såg suddigt på ena ögat (just för att ögonen var så torra). Ögondroppar har jag nog använt mig av väldigt mycket, speciellt första halvåret. Sedan tror jag det var någon gång i somras när jag verkligen märkte att ögonen börjar klara sig allt bättre ”på egen hand”. Numera droppar jag ögonen nån enstaka gång per vecka, lite beroende på väder och vind. Suddigt ser jag inte längre, utan klart och fint, precis som det ska vara.

Vilken befrielse dessutom att slippa glasögonen! Ser bra vilken tid på dygnet som hest utan att först behöva leta reda på glasögonen. Kommer jag in efter att varit ute i kylan, har jag inga glasögon som immar framför ögonen. Kan använda vilka solglasögon jag vill, och kan ha flera par i olika stilar om jag så vill för de behöver inte vara med styrka. Har inget ”i vägen” när jag gympar, skidar, spelar i orkester, simmar, leker, busar osv. Nu vet jag det finns en del som tänker att ”men det finns ju kontaktlinser”, men det var inte något mina ögon klarade av att gå omkring med dag ut och dag in. Och det är sååå stor skillnad att verkligen vara helt utan glasögon. Och ångrar inte en sekund att jag valde göra operation. Så grattis på årsdagen kära ögon!