Stunder man vill minnas

Vi lever visserligen i en tid där man tar massvis med foton varje dag, men ändå finns det så många stunder man så gärna skulle vilja spara på burk och minnas. Stunder som inte hinner med på bild, som heller inte går att förverkliga på bild. Situationer, samtal och kommentarer. En del borde man skriva ner, andra får man bara försöka komma ihåg eller tänka att ta vara på stunderna just där och då.

Med barnen fylls ju dagarna lätt med ganska många såna här stunder, som man inte hinner eller ens kan få på bild för det skulle i så fall förstöra situationen. Stunder som när vi sitter och pysslar och Storasyster brister ut i skratt och tycker det här är jätteroligt eller när hon blir så stolt när hon lyckas över något nytt. Då man egentligen har lite bråttom in till tandläkaren och hon stannar för att se hur det ser ut i skuggan när hon står på ett ben och stolt säger ”Mamma si hu ja kan”. När Li-Li redan nu ”lärt sig” hur roligt det är att krypa iväg mot förbjudna ställen, som kattmaten, och stannar upp och ser bakåt med den mest söta blick för att verkligen vara säker på att hon a) hinner dit och b) mamma ser hur busig hon är. Eller när Li-Li gosar i famnen river och kniper en i hår och ansikte för att hon tycker det är så roligt med reaktionen och minerna eller hon försöker dra sig närmare för att ge en stor puss på kinden. Också situationerna då Li-Li ser upp till Storasyster med beundrande ögon eller när Storasyster försöker visa Li-Li något hon lärt sig eller tycker Li-Li också ska lära sig. Smarta kommentarer av Storasyster eller då hon hittar på sånger eller historier…Ja som sagt, dagarna kan lätt fyllas med stunder som dessa, som man bara vill spara på burk.

Vissa stunder hinner man ju ändå delvis få med på bild, som gången när vi för andra gången var ute och drog pulka längs med vägen. Storasyster var mycket bestämd över att hon skulle dra Li-Li, så det fick bli ett fint pulkatåg. Li-Li tyckte tydligen också det här var en superkul ide för hon bara skrattade och stornjöt under vår pulka promenad. Ibland fick jag visserligen dra dem båda så då fick de åka sidobredd, men det var ju minst lika roligt för då kunde de ju skratta tillsammans.