Förkylning och delar av tvåårstiden

Har varit några dagar med lite berg-och-dal-bane-känsla denna vecka. Mest bra visserligen men mellan varven har vi kämpat på med bland annat tvåårs trots som tagit en ny vändning. Blir allt jämt förundrad över hur otroligt smart en tvååring kan vara och hur en kommer på alla världens konster och knep även om en samtidigt är allt för liten för att förstå att mamma oftast (läs: alltid) vet bäst. Men sånt är småbarnslivet och nu är det bara att vänta ut denna fas och sedan med skräck-blandad-iver se vartåt vi vänder och går näst. Dessutom är ju tvåårstiden så underbar mellan alla trots-vågor, så hjärtat svämmar över av kärlek varje dag med Lillis…

En annan faktor till denna berg-och-dal-bane-vecka är förkylningen som slog till nu. Hårt och på en gång, men till slut faller väl även den starkaste (eller nåt i den stilen). Gårdagen blev riktig pest, speciellt längs med kvällen och natten, och den här dagen inledde jag också med packat huvud och riktigt vinglig känsla. Kan inte säga när jag senast drabbats så hårt på en gång, oftast har jag en förkylning som är i utbrytarstadiet i två veckor och sedan sakta går förbi nästa vecka, men inte denna gång. Nu kom den fort, men då hoppas jag den far lika fort också, känner mig i alla fall (till skillnad från igår) bättre mot kvällen även om jag inte kurerat mig på nåt märkvärdigt sätt ändå. Kanske jag till och med får gjort en snabb fredagstädning imorgon efter jobbet?