Mars-utmaningen då, tänkte ännu idag om vi ändå ska köra mat-mars, men känns ändå inte som det är hela konceptet, utan nu ska vi fokusera oss på hela paketet, alltså att må bra både fysiskt och psykiskt. När jag pratade med en vän för ett tag sedan pratade vi lite om egentid, och min första tanke var att jag har ju mycket egentid. Men när väl diskussionen löpte på konstaterade jag att min egentid (utanför jobb) inte är så himla mycket eftersom Mini-Me faktiskt följer mig vart jag än går. Missförstå mig inte, jag trivs att spendera all tid jag bara kan med vår fröken men visst kan hon ge mig gråa hår när hon gör sitt yttersta för att två-års-trotsa. Så därav så ska jag denna månad ta typ en gång/vecka tid för mig själv att bara andas och ladda om. Blir iaf ett besök till frisören eftersom jag passligt nog också vann ett presentkort på indisk huvudmassage, och så en långlänk eller några varv ut i skidspåret, eller ett par kvällar med fotvård (peelingsockor och ett par fotbad några dagar senare). Små saker som ändå ger ny energi och vårdar sinnet.
Fysiskt ska jag ta hand om kroppen på ett mera balanserat sett och fokusera på att en två gånger per vecka tänka, stretcha och andas. Egentligen sträcker vi på oss allt för lite och om jag äntligen skulle göra slag i saken att ta efter lite på katten som stretchar genom kroppen varje gång den stiger upp. Riktigt så ofta kommer jag nog inte stretcha men ändå mera ordentligt och systematiskt och regelbundet.
Förutom detta så ska mars månad bli liten mat-månad, eller iaf månaden jag får bukt på sockerberoendet. Denna gång ska det banne mig lyckas och då ska också det andra ”vita sockret” i form av vitt mjöl minskas på. Mindre bröd, pasta, ris och potatis och mera fullkorn och alternativa tillägg till maten. Påsken kommer säkerligen vara ett litet undantag mat-vägs men håller jag mig från nu tills då är jag riktigt, Riktigt duktig! Har jag någon annan med mig?
pernillanilssonwik.wordpress.com 
Tack för din fina text. För tillfället sitter jag och passar tre stycken Mini-Me medan min fru är ute i stallet. Det här är den tiden jag har för att läsa fina texter som din, och för att själv skriva. Barnen bjuder in till en påtaglig närvaro i nuet, och med lite träning kan den närvaron bli en tillgång som främjar kreativiteten har jag märkt. Vet ju såklart inte om det funkar för dig, vi är ju alla olika.
Vad roligt att du tycker om att läsa mina texter. Att kunna sitta och skriva eller läsa eller t.ex handarbeta med Lillis är inte riktigt det lättaste just nu för just när man börjar på kommer hon och drar en i armen eller helt enkelt säger mamma nej och tar bort det jag håller på med. Gissar att hon helt enkelt vill ha närvaron av mig till 100%, och att det är övergående men visst får man istället vara kreativ på andra sätt, som att komma på lösningar hur man sköter alla hushållssysslor tillsammans med en tvååring.
Tyvärr är det nog så att tiden för kreativitet utanför det vanliga många gånger blir pappans förmån i och med att relationen till barnen är lite annorlunda. Jag ser hur min fru får kämpa för att få loss tid, och det är nästan omöjligt medan barnen är vakna. För mig har det varit lättare, men ett pris har det ju: Vem går barnen först till när de är ledsna – inte till mig…