En liten skogsmulle

Det är konstigt att ju längre det går sedan förra inlägget desto svårare är det att börja…Senaste veckan har gått till sjukstuga i mitt fall. Hela förra helgen tillbringades i feber och denna vecka har jag varit väldigt trött/utmattad och halsen har varit en katastrof, både sjuk och utan röst. Det värsta med att ha ett yrke där man har rösten som redskap är just när man är utan den. Skulle vara fullt kapabel att vara i jobb om det inte vore för att rösten inte håller, så även om jag har ett väldigt bra jobb så är jag för godtrogen för att det inte ska kännas fel att sitta hemma sjukskriven när man inte längre har feber…

Idag har däremot inte varit en mera annorlunda fredag än normalt. Är för det mesta ledig på fredagar så idag tillbringades hela dagen med mitt lilla hjärta. På agendan har varit en sväng till affären och en sväng ut i skogen i det helt fantastiska höstvädret. Dessvärre gick ju en del av skogsnjutandet ut på att hålla ett vaksamt öga runt omkring eftersom det fortfarande ryktas om att vi har varg i byn. Tycker det är helt ofattbart att man inte ens vågar gå en liten sväng ut i sin lilla skog på bakgården utan att behöva vara orolig eller se sig om axeln. Fast den diskussionen har jag verkligen ingen energi för ikväll…

En kul liten utfärd blev det i alla fall och vi hittade både svampar, kvistar, kottar, mossa och löv. Intressantast var antagligen kottarna som ekorren hade gnagt på, men dom fick inte komma med hem, utan fröken var bestämd på att de skulle vara kvar på marken. Från skogen hade vi ändå med oss mossa och några kottar och ute på gården plockade vi också lite växter och blommor. Av dessa band jag ihop en höstkrans som pryder väggen på terrassen.